Alltså...Jean-Michel Jarre är som jag tidigare skrivit en artist som pendlar mellan geni och total smaklöshet, lite Robert Wells och lite Joe Labero på samma gång. Är uppriktigt förvånad att han inte har haft en egen show i Las Vegas ännu med tanke på hur hans musik på 80-talet tog sig visuella uttryck.
Detta är musikvideon till 1984 års "Zoolookologie", den första platta där JMJ började exprimentera med vokala inslag, här i form av samplade fraser ur olika språk. Musiken är väldigt daterad, men känns fräsh nu igen tycker jag. Det gör däremot inte videon som, om man ska säga NÅGOT_ positivt, i alla fall visar på lite självdistans. Men smaklöshet. Jag älskar JMJ. :)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Först och främst måste man ha i åtanke att Jarre är fransman. Fransmän och italienare har ju en ganska speciell smak med en förkärlek för läpputande kvinnor och härliga färgkombinationer.
Sen håller jag inte med om att det är omodernt idag. Färger och former kommer allt mer i musikvideor, än om de mimande kvinnorna kanske används mer som ett ironiskt inslag än på allvar.
Det finns några riktigt fina klipp tycker jag med lila handskar, orange klänning mot turkos bakgrund. De så kallade powerpumpsen kunde inte vara mer moderna!
Sen är Jarre en ganska dålig skådis. Det syns att han inte kör på helt allvar. Tycker att Peter Gabriel lyckats bättre med samma sak.
Det märkligaste tycker nog jag är att den blonda donnan är så kraftig i jämförelse med de andra två brunetterna. Det måste ju ha funnits några att välja på. Och det är ju inte så att det de gör är något avancerat som bara just hon klarar av.
Det finns givetvis videor från den här tiden som lyckats mycket bättre med denna typ av estetik (New order med formerna, Peter Gabriel med den ihopklippta mimiken, mfl.) Men jag lovar. De som inte tittade sig trötta på detta när det begav sig återupptäcker det idag och återanvänder. På så sätt återvänder det. Man får plocka russinen ur kakan!
Post a Comment