När japanska instrumentbyggarna Roland släppte sin första MIDI-synth JX3p 1983 såg många det i efterhand som ett järtecken - den analoga eran var till ända. JX3p hade inga vanliga "analoga" parametersliders där varje reglage påverkade en parameter. Istället var det ersatt med ett komplicerat edit-slider system där man genom knappar valde vilken parameter som skulle editeras och sen drog man i editslidern.
Detta och den digitala standarden MIDI fick många att beskylla JX3p för att vara kall och kantig. Inte alls lika varm som halvbrorsan Juno-60 som hade kommit ut året innan.
Och visst låter de olika, inget snack om saken. Sen finns det en rad myter och missförstånd om varför de olika. En av dem - att JX3p skulle ha DCOer d v s digitala oscillatorer vs Juno-60ns analoga VCOer - är den myt jag tänkte sätta under lupp här.
Redan i översiktsbeskrivningen (ovan) av Juno-60n oscillator kommer myten om den helt analoga VCOn på skam - det står "DCO" som del i ljudgenereringen. DCO betyder i detta fall Digitally Controlled Oscillator och är i själva verket den programmerbara intergrerade räknekretsen 8253 som innehåller tre stycken 16-bitars räknare som klockar Juno-60ns VCOer.
Juno-60n VCO styrs alltså både av en analog spänning - CV för control voltage - OCH klockas av en digital klocka i form räknaren 8253. Detta var en mycket viktig uppfinning som jag tror Roland var nästan först med och Juno-60n är ofta beskriven som den första polyfoniska synten du kunde slå på och börja spela direkt, utan att vänta på att den skulle värma upp för att stämningen skulle hålla.
Det är därför inte så konstigt att Roland återanvände tekniken i sina senare polysyntar.
Här (ovan) är motsvarande delar beskrivna i JX3pns service manual. Först, den från Juno-60 redan bekanta beskrivningen av den digitala klockningen meddelst räknarkretsen 8253 och sen en närbild från kopplingschemat som visar hur VCOerna klockas och CV-styrs 4558orna.
Här är det dock intressant att se hur Rolands tekniker, antagligen för att spara pengar, skippat hela uppbyggnaden med variabel pulsgenereing utifrån sågtandsvågformen genom en komparator etc som syns i beskrivningen ovan. Istället klockar man den digitala pulsen från 8253an genom en NAND grind för åstadkomma en symetrisk puls. Och mycket riktigt: I JX3p finns s k äkta PWM finns inte riktigt på kartan, utan den förekommer istället som ytterligare en fast "snävare" pulsvågform som antagligen genereras genom att variera klockorna mot CVet, eller så kan man "fuska" fram den på oscillator 2 genom synka den mot oscillator 1.
Sen finns det en del andra intressanta "sparpunkter" som Roland lagt på JX3p vs Juno-60. Den använder t ex inte Rolands egenutvecklade VCA BA662 som de verkligen strösslat med i Juno-60 utan använder en billigare (och säkert mindre dynamisk) transistor-lösning istället.
Lite inspiration och tankar bankom det här inlägget har jag från början hämtat från Sequence15-bloggens genomgång på Juno-60 vs Juno-106 där lite samma tankar vad det gäller VCO vs DCO finns representerade.
No comments:
Post a Comment