Sprang på Those Dancing Days is en studio för ett tag sen och fick höra att Lisa kallar mig "syntdoktorn" eftersom hon inte kommer ihåg vad jag heter. :) Kul i alla fall att hon fortfarande kör på med min gamla Juno-106a och att den får flänga världen runt i Boseman Simplex gamla Holmberg-case. Som här t ex live i studio i Brasilen:
Thursday, January 6, 2011
Tuesday, October 26, 2010
Lisa & Kroffe live @ fLiM
Imorgon spelar jag och lisa live på klubben fLiM i Stockholm. Därför slängde vi ihop den här lilla smakbiten på vad som vi kommer bjuda på under kvällen imorgon.
Tuesday, August 17, 2010
Norbergfestivalen 2010
Norbergfestivalen 2010 är över! Det var fantastiskt och det finaste var att jag och lisa fick avsluta i Mimer med en ca timme lång lisa & kroffe-konsert med Moog Prodigy + Rogue + 2880 + RE-20.
Bild tagen av FM.
Bild tagen av FM.
Monday, June 21, 2010
Vid Jupiter!
Har inte bloggat på jag vet inte hur länge men det har delvis berott på ett nytt bamseprojekt som lämnade mig här i helgen: en Roland Jupiter-8 - det japanska flaggskeppet från 1981, en riktig proffssynt med bl a XLR-jack som standard. Just den här tillhörde melodifestivalartisten Pontus Hagström a k a Evan som jag känner sen gammalt då han jobbade på Uppsala Musikverkstad. Det jag gjorde var att recappa PSU-delen, byta multiplexrar på adressbussen och byta CPUn som flippat ur och vägrade göra rätt.
Monday, February 22, 2010
Tuesday, February 16, 2010
Chroma Polaris
Här följer en kort redogöring av ARPs sista kvarleva: Fender Chroma Polaris.
När Alan R Perlmans företag gick i graven i början av 80-talet hade deras development-team i stort sett klart deras nya synt Chroma för produktion. Fender köpte rättigheterna av konkursboet för att slå sig in på syntmarknaden och synten såldes som Rhodes Chroma. Den tillverkades i USA, men var p g a av sin speciella design och höga pris lite för mycket av en elit-synt och när så Yamaha släppte sin DX7a strax därpå föddes planen att ta fram en bantad variant som direkt konkurrent: Chroma Polaris. Men för att hålla nere priset las tillverkningen i Japan och deras tillverkningsstandard.
Det är just det som är abret - Polarisen har interna kablar som murknar med åldern och splittras när man tittar på dem. Så det var det som var mitt jobb, att försöka laga de avbrutna plastkablarna med jättesmala miniräknar-teknik liknande ledarna till något vettigt. Petjobb! Jag låter bilderna tala för sig själv.
När Alan R Perlmans företag gick i graven i början av 80-talet hade deras development-team i stort sett klart deras nya synt Chroma för produktion. Fender köpte rättigheterna av konkursboet för att slå sig in på syntmarknaden och synten såldes som Rhodes Chroma. Den tillverkades i USA, men var p g a av sin speciella design och höga pris lite för mycket av en elit-synt och när så Yamaha släppte sin DX7a strax därpå föddes planen att ta fram en bantad variant som direkt konkurrent: Chroma Polaris. Men för att hålla nere priset las tillverkningen i Japan och deras tillverkningsstandard.
Det är just det som är abret - Polarisen har interna kablar som murknar med åldern och splittras när man tittar på dem. Så det var det som var mitt jobb, att försöka laga de avbrutna plastkablarna med jättesmala miniräknar-teknik liknande ledarna till något vettigt. Petjobb! Jag låter bilderna tala för sig själv.
Monday, February 15, 2010
Memorymoog
Längesen jag uppdaterade bloggen nu, men det hela beror på ett jätteprojekt i form av restuarering av tre vintage synthesizers:
En Juno-106, en Chroma Polaris och en Memorymoog!
Juno-106an har jag ju petat med många gånger förr, men både Memorymoogen och Polarisen var nya trevliga bekantskaper för mig. Båda dessa två har dessutom det gemensamt att de är två av sin sista generation: amerikanska monstersynthar med rötterna i 70-talet, men med 80-talets digitala och billigare japaner flåsande dem i nacken. Och både Memorymoogen och Polarisen kan ju med facit hand sägas vara rejäla fjaskon som båda släpptes aldeles före och efter den stora analogsynth-dödaren kom 1983: Yamaha DX7.
Memorymoogen är en otroligt snygg synt, men har verkligen en akilles-häl: Alla chip är socklade och alla kablar sitter med snäppfattning, vilket inte är en smart idé när synten också innehåller en stor fläkt som gör att hela synten vibrerar!
Felen på Memorymoogen var många och en del av dem, som det trasiga displayen gick inte att fixa p g a brist på reservdelar, men det jag fixade var bl a: recappning av PSU, rengöring av switchar, byte av trasig portamento-pot, fixande av trasiga röstkort, glappande anslutningar till röstkort, ny CEM3360 i VCA-delen på en röst, inkalibrering av chord-funktionen mm ... har säkert glömt nåt viktigt. Men jäklar vad den lät gött sen när allt fungerande som det skulle:
En Juno-106, en Chroma Polaris och en Memorymoog!
Juno-106an har jag ju petat med många gånger förr, men både Memorymoogen och Polarisen var nya trevliga bekantskaper för mig. Båda dessa två har dessutom det gemensamt att de är två av sin sista generation: amerikanska monstersynthar med rötterna i 70-talet, men med 80-talets digitala och billigare japaner flåsande dem i nacken. Och både Memorymoogen och Polarisen kan ju med facit hand sägas vara rejäla fjaskon som båda släpptes aldeles före och efter den stora analogsynth-dödaren kom 1983: Yamaha DX7.
Memorymoogen är en otroligt snygg synt, men har verkligen en akilles-häl: Alla chip är socklade och alla kablar sitter med snäppfattning, vilket inte är en smart idé när synten också innehåller en stor fläkt som gör att hela synten vibrerar!
Felen på Memorymoogen var många och en del av dem, som det trasiga displayen gick inte att fixa p g a brist på reservdelar, men det jag fixade var bl a: recappning av PSU, rengöring av switchar, byte av trasig portamento-pot, fixande av trasiga röstkort, glappande anslutningar till röstkort, ny CEM3360 i VCA-delen på en röst, inkalibrering av chord-funktionen mm ... har säkert glömt nåt viktigt. Men jäklar vad den lät gött sen när allt fungerande som det skulle:
Subscribe to:
Posts (Atom)
